Idag så åkte vi till kyrkogården och skulle tända ljus. Först åkte vi till minneslunden och där funkar det bra för mig, visst jag får hålla tillbaka men jag klarar mig. Sen skulle vi till gammelfarmors grav som ligger precis vid kyrkan. Sofia fick tända ljuset och jag stog bakom. Men att bara vara i närheten av den kyrkan får mig att gråta. Fint hemsk och jobbigt. Samma sak förra året, jag verkligen bryter ihop.
Jag undrar när den dagen kommer då jag kan vara vid den kyrkan och inte fälla en tår. För varje gång jag är där så tänker jag på Anna.