Egentligen kommer jag inte ihåg så mycket av Kissen, jag var kanske 6 år när hon dog, var nog egentligen för liten för att fatta.

Sen var det Mitzy, då gick jag i 8:an. Tror att jag grät hela dagen, jag grät typ en timma rakt på Molles mage, och han gick aldrig därifrån. Usch och fy vad jobbigt det var. 

Jag tror egentligen inte att de som inte har djur förstår hur jobbigt det är. Vissa säger ju saker som "äsch det var ju bara en katt".. Men det är mycket mer än så, det är en familjemedlem! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst här, men det skulle ni inte orkar läsa.

Jag saknar Mitzy och Kissen, jag kommer alltid att älska er <3